Allting är ingenting utan dig vid min sida.
2011-08-03 / 10:21:19 / writings / 0 kommentarer
Novell - @IzabelleBrundinWadenhed
Det började bli skymning ute. Jag satt vid mitt fönster som varje kväll och tänkte. Jag tänkte på kvällen som förändrade mitt liv. Dagen han lämnade mig.
Dagen han sa att han inte älskade mig längre, att hans känslor för mig var borta. Att han hade träffat en annan. Min första riktiga kärlek krossade mitt hjärta. Allting påminner mig om honom. Musiken vi lyssnade på, ställena vi brukade gå till, programmen vi brukade kolla på. Nu är det enda jag kan tänka på om han gör dessa sakerna med henne också. Eller om ha han gjorde det speciellt för mig. Han sa att han älskade mig, älskar han henne också? Älskar han henne så mycket som han älskade mig? Kan hon älska honom som jag älskar honom?
"Gumman, det är dags för mat!" Jag hörde hur mamma skrek från nedanvåningen. Min mamma visste ingenting, jag vet inte ens om hon visste att vi inte var tillsammans längre. Jag gick sakta nerför trappan, det var som om mina fötter var lika sårade som mitt hjärta. Familjen satt där nere och pratade glatt, min mamma, pappa och min storasyster. Jag vet att hon hade samma problem för några år sedan, men jag är säker på att det inte alls var som detta. Alla säger att livet inte är över bara för man har blivit sårad när man endast är femton år gammal. Men för mig känns det så. "Hur var det i skolan idag?" Frågade mamma mig med snäll ton. "Det var bra." mumlade jag. Egentligen ville jag bara skrika rakt ut att det var skit. Att det plågade mig att se dom två stå och hångla i korridoren varje dag. Det var bara tråkiga lektioner hela dagen och det kändes som om dagen gick lika sakta om en snigel. Det var dags att byta platser på Engelskan, igen. Saker och ting blir inte bättre när man går i samma klass som killen som krossade ens hjärta heller. Och självklart hamnade vi bredvid varandra.
"Hej, Ashley", sa han försiktigt medan han satte sig på stolen brevid mig. Jag sa ingenting till honom, jag hade lovat att vi skulle vara vänner trots allting men det kunde han glömma nu när han var tillsammans med min (förra) bästa vän. Vi skulle jobba två och två på Engelskan, vilket gjorde det ännu svårare. "Du, Ashley?", sa Draven lugnt. Jag kollade sakta mot hans håll, "ja?" sa jag irriterat. "Ash, snälla var inte sur på mig. Jag vill ju att vi ska vara vänner", sa han och la sin hand på min arm . "Vi skulle kunna vara vänner, om du inte krossade mitt hjärta och sedan blev tillsammans med min bästa vän!" Sedan ryckte jag åt mig armen och vände bort huvudet och fortsatte skriva. Jag kanske var en "surpuppa" men om han trodde att han bara kunde ta till sin mjuka och vänliga sida och så skulle allt vara glömt och förlåtet så kunde han glömma det. Han sårade mig, that's it.
"Lyssna upp klassen! I morgon får vi en ny kille i klassen. Jag vill att ni är snälla och gör så att han känner sig välkommen". Vår Engelska fröken var en av världens snällaste, men hon kunde bli riktigt förbannad. Undra hur den här nya killen skulle vara.
När skoldagen var slut kunde jag inte sluta tänka på killen som skulle börja i vår klass i morgon. Vi hade aldrig fått någon ny i vår klass, ingen ville gå i vår skola. Det var en lång väg hem, snön fall ner från himlen och det var riktigt kallt. Jag drog upp kragen på jackan upp till halsen och virade om mig halsduken. "Ash, vänta!" Jag hörde hur Draven skrek bakom mig. Jag vände mig om och såg honom kom springandes mot mitt håll. Anfått stannade han precis vid min sida. "Vad vill du Draven?" Han svarade inte, istället drog han mig instill sig och kysste mig passionerat. Jag kysste tillbaka men tänkte vad som verkligen hände. Jag puttade tillbaka honom försiktigt och kollade upp i hans ansikte. Han var minst en och åttio och jag var bara en och sextio. "Varför gjorde du så Draven?" Frågade jag honom. "Det kändes bara rätt, jag vill vara tillsammans med dig igen. Jag vill ha dig, inte Joshline" , sa han och kollade mig djupt i ögonen. Jag kollade tillbaka, på killen jag älskade så otroligt mycket.
"Men Draven, du krossade mitt hjärta. Förstår du hur dåligt jag har mått? Hur ledsen jag har varit?" Sa jag, nöjd med att jag lät så lugn fast jag bara ville gråta. "Draven, jag är ledsen men jag vet inte", jag kunde inte hålla tårarna inne längre. "Ash, snälla. Jag gör vad som helst för dig. Jag kommer aldrig såra dig igen, jag kommer alltid stå vid din sida. Jag älskar dig", jag kunde inte stå här och motstå att han ville ha mig tillbaka. Jag ställde mig på tå och kysste honom. "Vänta" sa jag, "hur ska du göra med Joshline?"
"Redan fixat", sa han och med ett leende på läpparna och sedan kysste han mig igen. Vi kysstes länge, i det kalla vädret och snöblandade regnet. Och det hade aldrig känts härligare, hela jag ville bara skrika av glädje.
Alla pratade om oss i skolan, det visste jag. Blickarna vi fick sa "är dem tillsammans igen? Herregud." Men jag brydde inte mig, vi var tillsammans igen och det var det enda viktiga. Vi kunde inte ta ögonen ifrån varandra, på varje lektion kollade vi åt varandras håll och log. På Engelskan blev den nya killen presenterad. Han var lång, blont hår och isblåa ögon. Han var faktiskt riktigt söt. Trista, min bästa vän som jag satt bredvid var nog kär. Hon kunde inte slita ögonen ifrån honom. "Trista, är du okej?" frågade jag undrande. "Allting är fintfint!" Svarade hon glatt. "Är du kär?" Frågade jag med ett retsamt flin på läpparna. "Nej såklart inte, han var bara söt. Väldigt söt", svarade hon. "Josh, du kan sätta dig bredvid Johan där. Bakom Trista och Ashley", sa hon och pekade på oss.
Josh gick och satte sig bredvid Johan bakom oss, han verkade inte vara så blyg i alla fall. Han sträckte genast fram handen till mig, "Josh" Sa han och skakade min hand. "Ashley, men det vet du ju redan", sa jag och log. Månaderna gick, vinter blev till vår, vår blev till sommar. Jag och Draven hade det bättre än någonsin. "Ashley, vänta. Vill du hitta på något idag?" , det var Josh. "Ehm, ja visst. Vad vill du hitta på?" , sa jag glatt. "Vi kan väl sticka till det där cafét nere på stan, jag har faktiskt aldrig varit där", sa han och skrattade lite. Vi gick sakta mot cafét och beställde varsin kaffe. Sedan satte vi oss och pratade, i flera timmar. Vi kom in på att Draven hade dumpat mig för ett tag sen och att han sedan ville ha tillbaka mig. "Det är helt sjukt", sa Josh. Jag kollade på honom med sarkastiska ögon. "Förlåt, jag menade inte så. Jag menar bara att, för det första hur kan han dumpa dig? För det andra, hur kan din bästa vän bli tillsammans med honom när hon visste du blev sårad? Och för det tredje, hur kan du ta tillbaka honom?" Han sa det inte taskigt, jag märkte att han visste hur jag mådde. "Har något liknande hänt dig?" frågade jag mjukt. "Nej, inte riktigt. Det var en tjej på min förra skola som jag var tillsammans med, jag älskade henne något så otroligt. Men hon krossade mitt hjärta. Sedan ville hon ha tillbaka mig, men jag sa nej, och det var då jag flyttade hit här", sa han och log. Vi har suttit och pratat i flera timmar, vi kopplade med varandra. Vi hade någon slags band mellan varandra, vi drogs till varandra. "Jag tror jag måste gå nu, klockan börjar bli ganska mycket", sa jag. "Samma här, kan jag följa dig hem?" Sa han glatt. "Visst." Han följde mig hem, ett tag trodde jag han skulle kyssa mig men han gjorde det inte. Jag visste inte om jag läste fel tecken eller om han verkligen gillade mig. Men jag hade ju redan Draven så det spelade ingen roll. Det enda han gjorde var att krama mig, som en vän. Jag somnade som en stock på kvällen, glad att jag hade fått en ny vän.
I skolan dagen efter såg jag inte Draven någonstans, jag letade runt hela skolan. "Trista, har du sett Draven någonstans?" Frågade jag. "Jag såg honom där ute för ett tag sen", sa hon och gick in i klassrummet. Jag stack ut där ute och kolla efter honom. Istället såg jag Joshline, stå och hångla upp en annan kille. "Så Joshline, redan en ny? Jag menar, verkligen?", frågade jag medan jag rynkade på ögonbrynen. Men jag kände mig inte lika modig och kaxig när jag såg vem killen var, Draven. När han såg att jag stod där och kollade på dem, släppte han Jpshline och sprang fram till mig. "Fan, förlåt Ash! Snälla, jag är ledsen!" sa han. Joshline stod bara och flinade bakom honom. "Nej, det är du inte", sa jag och gick därifrån. "Jag tänker inte börja gråta", sa jag tyst för mig själv. På vägen mötte jag Josh, han såg direkt att något var fel. "Ashley, vad är det?" , frågade han och stannade mig. "Det är... Draven. Han stod och hånglade med Joshline, igen." , sa jag. "Jag ska spöa upp honom!" Skrek Josh. "Josh, skit i det", sa jag. Han drog mig in i hans famn, "Han är inte värd dig, Ash", sa han lugnande. Där stod vi, ett bra tag. Enda tills det ringde in till Engelska. Vi gick in tillsammans och satte och bredvid varandra.
Vi lärde oss att prata på 'brittisk accent' just nu på Engelskan. Jag hade förfäder på England så jag hade det i mig och fick ofta beröm för mitt uttal. Josh knackade mig försiktigt på armen och lämnade över en lapp till mig.
Middag idag? På stranden? Jag fixar allt. Varför inte? Tänkte jag. Visst, vilken tid? Skrev jag tillbaka. Läraren såg oss så det tog ett tag för honom att skriva tillbaka. Möt mig där klockan åtta. Jag knycklade ihop lappen i min hand och log. Efter skolan gick jag hem och gjorde vid mig lite smått, klockan blev halv åtta och jag gick till stranden.
När jag kom dit hade han redan fixat allt, där låg en filt mitt i sanden, där var fullt med tända ljus och rosenblad utspridda runt om. "Välkommen, shawty", sa han och kom emot mig och gav mig en röd ros. "Hur visste du att jag gillade Justin Bieber?" , sa jag och gick och satte mig. "Gör inte alls det?" , sa han. Jag gillar honom i alla fall".
"Draven, gillade inte honom", sa jag. "Men nu handlar detta inte om Draven, glöm honom. Nu är det om oss, du och jag", sa han och satte sig bredvid mig. Han dukade fram kakor, mackor, dricka och serverade mig som om jag vore en prinsessa. Som vanligt satt vi och pratade jätte länge. Det var som om vi hade känt varandra i årtal. Han drog upp mig från filten. "Följ med hit vid vattnet," sa han. "Jag har aldrig gjort det här på riktigt, jag har bara sett det på filmer", sedan drog han mig intill sig och kysste mig. Jag la armarna runt honom och kysste tillbaka. "Vet du hur länge jag har viljat gör det?" Frågade han. Jag skrattade bara. Sedan stod vi bara där på stranden i solnedgången och kysstes, länge. Vi sa ingenting, sa stannade bara upp ibland och kollade på varandra och log.
"Ashley, jag älskar dig", sa han och kysste mig igen.
@IzabelleBrundinWadenhed
Så, komentera vad ni tyckte! :)
Kommentarer
Trackback
