previous; Hon drog en stol till soffan och satte sig på den, "hur är det?" Jag orkade knappt svara men fick fram ett svagt, "sådär." Hon log, "Jag förstår, vad var det som hände?" Jag ryckte på axlarna, "Jag bara föll ihop."
"Tar du några piller?" frågade hon. Jag kollade undrande på henne, "nej."
"Dricker du alkohol ofta?" Hon såg min min, jag behövde inte ens svara på frågan innan hon antecknade det i sitt lilla block.


"Hur kommer det sig att du dricker alkohol?" frågade hon. "Min mamma. Hon är död." Hon nickade, "jag förstår."
"Tror du att du kan sluta med det?" Jag kollade på henne som om hon var knäpp. "Ja." Hon nickade belåtet, "bra". sa hon. "Då säger vi så."
Jag gick ut ur rummet och vidare till klassrummet, men det var då jag hörde rösten. "Megan, Megan." Jag vände mig om men ingen vad där. Men jag visste att jag hade hört min mammas röst. Vilket var omöjligt.

Korridoren var tom och halvvägs igenom den hörde jag rösten igen, jag försökte att inte bry mig om den och gick vidare.
Men när den vräkte ur sig något annorlunda kunde jag inte strunta i det. "Megan, jag är fortfarande här. Jag vakar över dig." Jag stannade tvärt och svalde hårt.

någon hade frågat om jag inte kunde lägga upp en exremt ful bild på mig, så här kommer en...

hahaha, fuck u om ni mobbar. Var faktiskt sjuk ;)