Korridoren var tom och halvvägs igenom den hörde jag rösten igen, jag försökte att inte bry mig om den och gick vidare.
Men när den vräkte ur sig något annorlunda kunde jag inte strunta i det. "Megan, jag är fortfarande här. Jag vakar över dig." Jag stannade tvärt och svalde hårt.

Jag kunde höra det men jag såg fortfarande ingenting, jag var säker på att det var hon. "Mamma." viskade jag med rösten tjock av tårar.

Jag gick hem tidigt den dagen, jag gick in i en dusch och lät vattnet rinna ner över mig. Jag satte mig ner och lade händerna för huvudet. Äntligen kunde jag släppa ut tårarna.

Jag satte mig på min sängkant och stirrade tomt framför mig. Hur hade jag hamnat här? Jag var skolans populärare tjej en gång i tiden. Alla killar ville ha mig, och alla tjejer ville vara mig.
Men allting hade blivit så fel, total katastrof.



ni får en annan cover av mig idag, haha. Ovanligt. Nej men spelade in denna igår så där lite spontant på rasten i musiksalen! I morgon ska ni få något roligare! Puss