Del ett finns under kategorin 'noveller' i menyn.

Jag hoppade till av det lilla sticker i armen, "är du klar snart?" Jag möttes av Jones frustrerade blick när jag frågade det för trettionde gången. "Du gör detta en gång i månaden. Är det verkligen så jobbigt?" Jag nickade, "ja det är det." Jones suckade, "stå ut." Jag höjde ögonbrynen, "vad har jag för val?" Han ryckte på axlarna, "du har inga."
"Precis."
Jag kände hur tryckte sakta men säkert lättade och såg hur Jones drog ut den blodiga lilla sprutan. "Klar?" Han nickade, "yes." Jag drog ner tröjarmen och hoppade ner från den höga stolen. "Nu ska jag till skolan." Sade jag och packade ihop mina böcker på bordet. "Vi ses sen." Skrek han innan jag skyndade mig ut genom dörren.

Skolans annars tunga dörr var ingen match för min styrka. "Stark." Keegan smög upp bredvid mig, men jag kunde höra hans steg redan flera meter bort och blev därför inte lika skrämd denna gången. "Tack, antar jag." Han skrattade, ett väldigt sött skratt - vilket inte var bra. "Varför sprang du iväg igår?"
"Jag eh, var tvungen att besöka min... pappa." Han nickade, "aha. Var bor han?" Jag rullade på ögonen, "han ligger på sjukhus." Det var det första som kom upp i huvudet och Keegan verkade köpa det. Han nickade, "beklagar." Jag skakade på huvudet, "gör inte det."
Vi kunde se dörren till klassrummet inom synhåll. Keegan öppnade den och bugade sig lätt, "damerna först."
"Tack." Sade jag och gick in. "Kan jag sätta mig bredvid dig?" Jag kollade runt i klassrummet och insåg att nästan alla andra platser var tagna, förutom nörden Jerry. "Visst." Sade jag när jag insåg att jag inte hade ett val. Han log och satte sig ner, "tack."
"Hallå elever." Läraren kom in och satte sin portfölj på hans skrivbord. "Idag ska vi dissekera en groda." Alla i klassen låtsaskräktes och klöktes, till och med Keegan. Jag kollade på honom som om han var en barnunge, "seriöst?" Frågade jag. "Tycker du det är illa? Då vill du inte veta vad jag har gjort." Men direkt när orden flög ur min mun märkte jag vad jag sade. Keegan kollade konstigt på mig. "Jag råkade liksom skära upp min kanins mage när jag var liten." Sade jag och ryckte på axlarna. Han nickade lite äcklat men också förvånat.
Grodorna låg döda på varsin liten metallplåt framför oss, "börja då." Sade jag till Keegan. Han rynkade äcklat på näsan och skar ett litet hål i början av grodans mage. Jag försökte allt för att inte börja skratta och började själv skära i min.
Jag uppfattade den starka, väldoftade lukten innan jag såg bloddropparna som droppade från Keegan finger. Jag kände hur min andning blev tyngre och hur lusten mot blodet inte gick att stå emot. Jag drog tre djupa andetag, "behöver du hjälp?" Frågade jag Keegan med ansträgning i rösten. Han torkade av handen på handduken som låg i hans knä, "äh det är bara en skråma. Frågar är om du behöver hjälp, har du svårt för blod?"
Jag blinkade hårt, "något åt det hållet." Han nickade, "jag förstår dig." Jag vände bort huvudet för att inte se blodet, även om jag fortfarande kunde lukta det så kändes det lite lättare.



Londons gator var mörka, regniga och övergivna. Vilket var perfekt för en jägare som mig. Jag fortsatte gå på de övergivna gatorna tills jag kom fram till min vanliga tillhållsplats. "Du är här." Hörde jag och Jones steg ut ur skuggorna. "Vad förväntade du dig?" Han ryckte på axlarna, "jag trodde kanske du skulle vara med Keegan." Jag fnös, "Keegan? No way. Och förresten hur vet du vem han är?" Han himlade med ögonen, "snälla." Sade han. "Jag vet allt om alla."
"Jaja, har du hittat henne?" Han skakade på huvudet, "det finns inga spår efter mamma."
"Har du provat den senaste trollformeln jag hittade?" Han nickade, "ja, ingenting." Jag suckade och hoppade upp på en soptunna. "Fan." Han tog mig i handen, "vi kommer hitta henne syrran."
"Jag är inte så säker på det."
"Vi måste i alla fall hitta något att äta." Sade han. Jag nickade och hoppade ner, "kom då."
Det enda som lös upp var de små lamporna längs gatan. "Där framme." Sade jag och pekade på en kille i tjugo års åldern. "Smaskigt." Skojade han.
Vi körde vårt vanliga trick, jag gick fram och började flörta med honom. Åt lite och när han hade tuppat av lite fick Jones dricka.
"Hej." Killen vände sig om när han hörde mig röst. Han kollade på mig från topp till tå. "Tjena." Sade han flörtligt. "Jag undrar bara om du ville hångla med mig, min ex pojkvän står där borta och jag skulle vilja göra honom avundsjuk." Sade jag och pekade på Jones. "Visst." Sade han och drog mig intill sig och kysste mina läppar hårt. Jag drog mig sakta bort från honom och satte tänderna i hans hals. Hans kropp spändes men slappnade av efter ett tag. Jag hörde Jones blöta fotsteg bakom mig. "Det räcker du Demetria, du kommer döda honom." Men jag lyssnade inte, det gick inte att sluta. "Du dödar honom!" Skrek han. Jag pressade bort hans hårda överkropp samtidigt som jag fortsatte dricka. Jones kom och drog bort mig, "det räcker!" Sade jag. Jag fräste mot honom men torkade sedan mig runt munnen och suckade ut tungt. Killen föll medvetslöst till marken. "Tack." Sade Jones. "Nu blev där inget över till mig. Om jag dricker så kommer han absolut dö."
"Förlåt." Sade jag. "Det är bara det att en kille började blöda idag på lektionen och jag antar att jag var extra hungrig efter det."
"Keegan?" Frågade han. "Det spelar ingen roll." Sade jag.
Vi skyndade oss hem och Jones fick nöja sig med grisblodet i kylen. Jag hörde någon prasslade i buskarna utanför, jag kollade på Jones. "Vad var det?" Frågade jag och gick mot ytterdörren. "Vänta, det kan vara farligt." Sade han. "Jag är inte rädd." Svarade jag.
Jag öppnade ytterdörren och gick ut på verandan och kollade mig runt. Men ingenting syntes till. Jag gick till buskarna och möttes av Keegans skräckslagna blick när jag drog bort honom från fönstret. "Vad gör du här?!" Frågade jag surt. "Förlåt!" Sade han. "Snälla ät mig inte." Jag kollade på honom, "va?" Han hostade till, "du kväver mig." Jag släppte sakta ner honom, "vad gör du här?" Frågade jag igen. "Jag såg dig och den andra killen i stan precis. Vad gjorde ni?" Jag visste att vi var körda, men jag kunde ändå inte säga sanningen rakt ut. "Ingenting." Sade jag. "Jag såg att du drack från den där killen." Han rädsla var som bortspolad på bara några sekunder. "Vad är du?" Frågade han. "Det vet du redan." Suckade jag. Han skakade på huvudet, "ärligt? Nej."
Jag suckade och lade armarna i kors. "Okej." Sade jag. "Jag är en vampyr." Jag fällde ut tänderna och drog tungan över dem. Han spärrade upp ögonen, "en vadå?!"

fortsättning följer.