Sedan skulle alla nior tillbaka till skolan för och få våra betyg samt lyssna på när lärarna pratade såklart. Där kom tårarna på riktigt. När min klasslärare säger "efter mina egna barn kommer ni, hade jag kunnat så hade jag adopterat er allihopa." Åh herregud. Men då grät jag bara lite. När vår rektor sedan började kalla upp allas namn en och en för och gå fram och hämta sina betyg brast det helt. Kollade runt på mina bästa vänner, vi alla grät och kramade om varandra gång på gång. Grät som in i när jag gick runt och kramade lärarna, skakade och ville bara spola tillbaka tiden. Ville inte att allt skulle vara slut. Har gått på PeterSven i 4 år. Det är en ganska lång tid. Har haft både medgångar och motgångar, svek och kärlek. Jag har förlorat vänner och fått nya. Och dom jag har idag är de bästa man kan önska sig. Men det är inte bara det, att gå dit har varit som en trygghet. Det har varit som ett andra hem. Och lärarna, framförallt Pierre, Richard och Kristoffer - är de bästa man kan önska sig. De har inte bara varit som lärare utan som vänner. Det känns så hemskt att allt är över och att jag inte kommer gå där efter sommaren, men jag vet också att allt har ett slut och att andra roliga saker kommer komma. Men PeterSven, lärarna och alla personer jag har lärt känna under skolan gång kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. ♥